Dagar som gått spenderades i körskolan,i trafiken,vid havet,i skogen, på klipporna, på väggarna, i stan, på skjutbanan, på labbet och övermåtligt med dbo.
Hans lånekort till min tid och energi är numera försett med kraftiga begränsningar och jag har äntligen öppnat ögonen igen även för andra människor som jag skrattar tillsammans med och faktiskt också har på ett eller annat sätt givande tvåvägskommunikation med.
Lördagen började väldigt tidigt på skjutbaban med att bygga stationer till söndagens skyttetävlig. Solen tillsammans med ett gäng halvtokiga pistolkillar förgyllde min tillvaro till ädligheten.
Eftermidagen var perfekt skuren för att chilla,helst med en latte i handen. Möllevången tyckte jag var en utmärkt idee att gå till, hänga där en stund sittandes på statyn och kolla på förbigående.
Hann knappt att sätta mig när jag blev omsluten av kinesiskt demonstrationståg som hotfullt välkomnade folk till OS. Som en tumme mitt i handen kände jag mig tvungen att vifta med kinesiska flaggan som på nåt sätt hamnade i min lediga hand och road av den surrealistiska situationen gav jag upp alla funderingar över en möjlig escape. Föreställning av en natt spenderad i häktet väckte dock provocerande tankar i mig men eftersom det var allt för många kineser att springa ifrån lät jag bli att diskutera med närmast stående påträngare politiska systemet i Kina och nedtryckning av folk i Tibet.
Helskinnad och oarresterad flyttade jag mig sen tillsammans med outspridda kineser några meter bort för att aktivt delta i lyssnandet på ett latinoband from the street som for a change sjöng ut sina politiska och även andra åsikter....när vi ändå var på hugget...