Det kändes ganska lagom att promenera i 4 timmar igår kväll. Det var nog för kallt för gangsters att flockas i sandlådan så jag fick sångvråla bäst jag ville hur länge som helst och helt själv. Först trodde jag att jag skulle bli mycket ledsen efter macciatto och sista kram men allt kändes faktiskt okej.
It's over, nothing left to lose, no more heart to bruise.
He left because he didn’t love me. The reason for him leaving isn’t me not wanting to be in his life, but me not wanted there.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Skönt med en bra promenad. Sångvråla låter inet som min grej men kul att det funkade :-)
Bra att du inte blev för ledsen med tror jag. Hoppas du får en superhelg helt rätt för dig!
Kramar
:-) jo men d e klart att d inte e din grej..du e ju ingen 11 ;-)när jag vill frossa i min miserabilitet brukar jag gå dagis och gunga med ipod på hög volym och musiken som förstärker känslan (som jag då vrålar till eftersom jag hör inte mig själv så bra) Faktiskt häftigt..lite bohemiskt, lite galet...drabbar mest konstnärliga, känsliga själar och fungerar som meditativ filosofi..
Låter lite bohemiskt kanske men inte galet. Borde ju drabbat mig då enl de kriterierna ;-).
Hoppas det hjälpt och att du har en mysig/bra/perfekt kväll!
Kramar
Hehe mysig ;P
Saknar att prata med dej gummsis, skaffa telefon pronto och ring mig från jobb. Ta till mobilen för nu ska jag snart ut o resa lite i landet *kramar*
Skicka en kommentar