en timme över midnatt

Oftast tvingas man hanskas med situation som den är och inte som man vill att den borde vara.
Det visade sig att det sas saker till mitt barn som uppenbarligen lämnade förtvivlan och ilskan i hennes själ.Inte nog med det. Därefter övertygades hon av talaren (som hon fortfarande har stort förtroende för) att inte säga nåt av det sagda till sin mamma eftersom hon skulle bli sårad och ledsen.
Inte fan konstigt att ungen är vandrande trouble, röker, super, skiter i skolan och visar inget respekt när hon måste släpa med sig lojalitetsskulden och känslomässiga ansvaret som inte kan ventileras.

REGEL NR 1: Det som man inte klarar av att säga till barnets morsa får man ge fan i att lasta på ungen.

När en vuxen människa inte är kapabel av att dra en så lätt slutsats, då undrar jag, asså verkligen.