Varför kan det ovannämnda tillståndet inte få mig att glömma de händelser som orsakade själva diagnosen istället för dem som hade kunnat vara bra att komma ihåg?
ALLT blev annorlunda över en natt för att det skulle bli ändrat igen under dagen.
Kan det vara så enkelt att Malmö inte vill ha mig här lika mycket som jag inte vill stanna?
Missar jag nåt viktigt eller håller jag på att förstå? Ska allt detta föreställa den verkliga meningen eller bara en falsk flykt?
All mighty, du får vara mera tydlig för att jag är bevisligen trög!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det som från början överhettade hjärnan för att du inte fick reda i det är såklart det hjärnan arbetar övertid med eftersom det fortfarande inte är löst. Paradoxalt nog är det bästa du kan göra just nu att försöka låta bli att tänka på det hela tiden, give yourself a break. Du pallar inte just nu gumman, du kommer fram till någonting bara om du slutar vara fixerad vid det.
Många kramar, ringer dej sen <3
*Väntar med spänning på nästa inlägg*
Puss o kram :)
Skicka en kommentar