Med inövad skicklighet hittar jag dit jag ska ganska snabbt, trots eniros imaginary vägbeskrivning.
Men eftersom jag lider av en kronisk hippocampal disfunktionalitet är vägen tillbaka alltid ett äventyr som ofta involverar en ändlös sightseeing.
Hur jag kunde hamna i västra hamnen när utgångspunten och destinationen låg, nja, inte riktigt i närheten av västra hamnen får nog förbli en evig gåta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hahaha kul med sightseeing som tur är.
Trevligt att lära sig något nytt :-). Hippocampal, anade förstås vad det var men kul att få veta.
Ha en superdag!
Kram på 11an
haha...bra att andra kan finna mina handikapp lärorika, haha..
tackar för en superdag önskan, önskar det samma och skickar en enorm kram.
Det gäller att se det positiva i sightseeingen. Att inte stressa upp sig, stress ger bara ytterligare hippocampusatrofi, så det bör du undvika ;) Du lär dig säkert en massa nytt och nyttigt på dina upptäcksfärder.
Kram
jag är dålig på att orientera mej. till och med i mitt eget hem.
Skicka en kommentar