Texten nedan är i grunden lånad av Judith Rich Harris.
Hur mycket kan jag som förälder egentligen påverka mitt barn? Kan jag ta åt mig äran när det går bra för henne? Ska jag ges skulden när det går snett?
Det som påverkar mer än mig är hennes umgänge.
Föräldrarna socialiserar inte sina barn. Barn socialiseras av varandra.
Kompisarnas betydelse är en universell fenomen.
Då jag avslöjat en riktigt god damn jävla otrevlig händelse är jag glad att jag äntligen har fått upp ögonen och börjat bry mig om henne mer än om mig själv. Jag tror att på rätt sätt kan jag ändå göra skillnaden. Eller så flyttar vi dit där det finns bara "snälla" barn att bli socialiserad av:-)
Klart Slut
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar